Chaufför eller passagerare in i framtiden?
I vårt dagliga liv i vårt svenska samhälle så omges vi idag av oändligt många olika samverkande IT-lösningar som ibland gömmer sig väl men ibland gör sig väldigt påminda (på ett bra eller dåligt sätt). De allra flesta av oss funderar inte nämnvärt över hur det kommer sig utan accepterar helt enkelt att det är så det ser ut. Om vi funderar över det så är det inte alltför ovanligt att vi distanserar oss en aning och istället snabbt hittar någon att, antingen lägga skulden på eller beundra för deras uppfinningsrikedom. Lustigt nog är den inställningen dessutom relativt oberoende av position i samhället. IT-utvecklingen sker liksom "någon annanstans" och ungefär på samma sätt som vi tidigare pratade klimatförändringar och fattigdom så är vi för små för att göra någon skillnad, så vi ger upp innan vi ens försökt. Få av oss vågar överhuvudtaget tänka oss att för en stund önskedrömma om hur det skulle kunna se ut. Vägen är redan utstakad och dessutom av någon annan.Redan 1964 skrev en fransk sociolog och filosof "teknik existerar eftersom det är teknik och ´the golden age´ kommer att ske eftersom det sker" och det är inte alltför sällan det faktiskt känns så. Frågan är bara varför det gör det och om det går att göra på något annat sätt? Enligt samme filosof så beror det på att människan integreras i tekniken och tekniken splittrar upp människan i små, små delar som alla behand-las av en speciell teknik, men ingen ser helheten. Om vi skulle våga oss på att se helheten så kanske vi skulle få syn på helt andra tänkbara framtidsvisioner än de vi ser idag? Tekniken i sig innehåller få begräns-ningar, snarare så ligger begränsningarna i vårt linjära tänkande där vi använder nya tekniska lösningar för att förstärka gamla samhällsmönster — är det tilltalande eller ens hållbart i längden?
