Datorn i skolan versus digitalt lärande
Skolan är idag en av de få verksamheter där IT inte betraktas som det självklara valet för informationshantering, kommunikation, produktion och konsumtion av digitalt material. Det är t.o.m. så att om en skola erbjuder samma nivå på tillgång till digitala verktyg som är fullständigt självklart inom andra kunskapsintensiva verksamheter så kan det komma att ifrågasättas både i termer av pedagogisk nytta (uppnår man bättre resultat) och antydningar om att det bara är marknadsföringsknep i kampen om resurser.
Datorn i skolan är förstås inget självändamål utan motiveras av teknikens möjligheter att bidra till att verksamheten, dvs administrationen och det faktiska lärandet, utvecklas. Därtill kommer förstås behovet av att alla medborgare får en grundläggande digital kompetens. Vad händer när skolan går från att såväl elever som lärare fått dela på ett begränsat antal datorer till "varsin", där det alltså inte längre är frågan om 6 elever per dator (som det var 2009 i grundskolan) utan om att alla har tillgång till personliga digitala verktyg?
Det digitala lärandet kan spränga skolan som fysiskt rum och kräva en infrastruktur där de verksamma i organiserat lärande — utbildning - kan vara både konsumenter och producenter oberoende av tid och rum. Tillgång till plattformar, verktyg och digitala lärresurser i och utanför skolan ger också ökad synlighet både när det gäller verksamheten, planering, uppföljning.
Pedagoger och studerande behöver tillgång till digitala resurser varhelst de befinner sig. Producenter av allehanda resurser som behövs behöver både kunna identifiera användare och få betalt för sina tjänster. Kraven på skolans kommunikation med omvärlden bland annat med vårdnadshavare ökar och därmed också skolans behov av att kunna hantera externa användare.
Vilka krav reser detta på skolan/huvudmannen/leverantörerna och andra aktörer?
Datorn i skolan är förstås inget självändamål utan motiveras av teknikens möjligheter att bidra till att verksamheten, dvs administrationen och det faktiska lärandet, utvecklas. Därtill kommer förstås behovet av att alla medborgare får en grundläggande digital kompetens. Vad händer när skolan går från att såväl elever som lärare fått dela på ett begränsat antal datorer till "varsin", där det alltså inte längre är frågan om 6 elever per dator (som det var 2009 i grundskolan) utan om att alla har tillgång till personliga digitala verktyg?
Det digitala lärandet kan spränga skolan som fysiskt rum och kräva en infrastruktur där de verksamma i organiserat lärande — utbildning - kan vara både konsumenter och producenter oberoende av tid och rum. Tillgång till plattformar, verktyg och digitala lärresurser i och utanför skolan ger också ökad synlighet både när det gäller verksamheten, planering, uppföljning.
Pedagoger och studerande behöver tillgång till digitala resurser varhelst de befinner sig. Producenter av allehanda resurser som behövs behöver både kunna identifiera användare och få betalt för sina tjänster. Kraven på skolans kommunikation med omvärlden bland annat med vårdnadshavare ökar och därmed också skolans behov av att kunna hantera externa användare.
Vilka krav reser detta på skolan/huvudmannen/leverantörerna och andra aktörer?
Föreläsare
Peter Karlberg, Skolverket
Göran Isberg, Sandvikens kommun
Värd
Olov Östberg, Mittuniversitet
olov.ostberg@miun.se
Dokumentation
Föreläsarpresentation
(pdf, 250 kB)
Kontaktperson
Projektledare för Offentliga Rummet 2010 i Sandviken
Elisabeth Hedlund
info@offentligarummet.se
telefon 026-24 19 19
mobil 070-249 40 91
Elisabeth Hedlund
info@offentligarummet.se
telefon 026-24 19 19
mobil 070-249 40 91
Nu är det dags för Guldlänken 2010, tävlingen som premierar de bästa e-tjänsterna inom kommuner, landsting och statlig förvaltning. I första läget behöver vi bara en enkel intresseanmälan senast den 23 februari.
Läs mer på www.guldlanken.se
Läs mer på www.guldlanken.se
